När jag kom till WONSA hade jag bestämt mig för att det är sista gången jag söker hjälp, och jag bestämde mig för att ge det fem månader sen skulle jag ta mitt liv.

Jag hade inte funnits här idag om det inte vore för att WONSA fanns. Jag hade inte varit en mamma till mitt barn, en sambo till min man, en syster till mina syskon eller en dotter till mina föräldrar."

För mig har behandlingarna neurofeedback och Lifespan gjort att mina symtom på PTSD nästan helt försvunnit. Jag känner att jag läker mer och mer. Jag hade komplex PTSD (CPTSD) när jag startade behandling för ett och ett halvt år sedan. Jag känner mig som ny."

De ställen där jag sökt hjälp verkar inte förstå, att man kan vara både kapabel och stark, och behöva hjälp. Att den yttre fasaden inte är ett tecken på att jag klarar mig, utan att jag klarat mig alltför länge på egen hand."

Jag har inte upplevt att några insatser från vården/psykiatrin varit hjälpsamma. De fick mig att uppleva mig själv som ett hopplöst fall som inte kunde må bättre och att. det var jag som gjorde något fel som inte blev mindre "sjuk" eller började fungera bättre. Och så har det alltid funnits med en tidspress. Att må bättre fort, och tidsbegränsad behandling."

För första gången har jag blivit sedd och tagen på allvar utifrån det jag blivit utsatt för under mitt liv. Jag har för första gången i mitt liv varit stundvis helt ångestfri, mina mardrömmar har minskat drastiskt och jag har slutat normalisera onormala situationer jag varit utsatt för."

Det jag har erbjudits inom offentliga vården har varit biverkningsstinna och verkningslösa mediciner. Har aldrig fått frågor om trauma förutom en jourläkare på akuten som förvånat sa "men det är ju PTSD". Sedan nekades jag traumavård 2017 för att jag mådde för dåligt."

Det går inte att jämföra då den hjälp jag blivit erbjuden via vården och psykiatrin är främst medicinering. WONSA kan ämnet och gör allt, medan vården och psykiatrin inte kan något om ämnet och gör ingenting. Bortsett från medicinering då.